40årskrisen
När det började?
Ja, det var väl som med så mycket annat, den kom krypandes, sakta, långsamt och i små doser. Inte alls explosivt, plötsligt eller snabbt. Rynkorna kom inte från en dag till en annan, jag bara valde att inte ge dem uppmärksamhet.
Gravidkilona efter andra graviditeten ville inte ge med sig. Uppenbarligen hade något hänt med ämnesomsättningen. Eller var det bara för att man inte hade tid att träna eller för att det faktiskt gick fortare att stoppa i sig en macka än att göra kycklingsallad, när man hade ett barn i famnen, och att all hantering av knivar var högst olämpligt. Jag passade inte i mina byxor längre, och vägrade ta bilder utan filter. (Jepp jag erkänner), dagarna till fyrtiostrecket krympte och paniken eskalerade. Jag hade sedan länge en metal gräns, över vilken klädstorlek som var MAX för mig att köpa. Kom jag dit, fick jag helt enkelt inte köpa nya kläder.
Men varför 40 års kris?
Bra fråga,
Jag är ju gift, vi har två barn, hus, jobb, företag, vänner, padel, yoga, besökt 5 av 7 kontinenter och så är jag lycklig. Jag har så mycket att vara tacksam över.
MEN,
Jag var inte alls, ens i närheten av att vara i den form som jag vill vara i, när jag fyller 40. Jag har slösat bort en massa tid på att jojo-banta, räkna netto kolhydrater, räkna valkar, räkna rynkor, räkna celluliter och att prokrastinera! Min hälsa har inte, absolut INTE varit prioriterad sedan jag fick barn. Men jag har insett, nu när jag är ungefär mitt i livet, att jag ska leva lika många år till, minst. Men nu är min kropp i sämre skick, och det är NU som jag måste ta hand om den, om den ska hålla lika länge till. Det är slut med att skjuta upp saker, det är nu jag går all in i att förändra min livsstil. Jag är bannemig skyldig mig själv, min man och mina barn att vara frisk och hälsosam. Dessutom vill jag vara en bra förebild för mina barn. Jag vill ju orka leka med deras barn, njuta av livet som pensionär. JA jag vet att det är många år dit, men man måste ha med hälsan som gammal i beräkningen också. Faktiskt minst lika viktigt som hur hög pensionen blir.
Så jag hittade fantastiska Ida. Vilken inspiration hon är. Och vilket fantastisk driv hon har. Ida är precis vad jag behöver just nu. Hon motiverar mig och tror på mig. Jag är själv så trött på mig själv och alla mina gamla hjulspår, men på helt rätt ställe i livet för att kunna påbörja, genomföra och faktiskt nå mina mål.
Mina förutsättningar för att lyckas?
Förutom Ida, så är jag glad och nöjd med min tillvaro och jag har en ganska lång tid på mig. Detta är ingen quick-fix för mig, men jag har gott om tid till mitt slutmål. Jag kommer att skriva en plan och lägga in delmål med några belöningar. I och med min långa tidshorisont, kommer jag att ha utrymme för omstart och tillåta mig själv att misslyckas och göra fel. Jag har alltså marginaler. Det är gott om tid att ställa om mig och anpassa mig till min nya livsstil.
Det är alltid en bra ide att påbörja något nytt innan helgen. Då har man som mest motivation, men det dippar i slutet av veckan, efter ca 5 dagar. På helgen kanske man unnar sig saker. Det har vi lärt oss sedan barnsben, att det är förbjudet på vardagar. Därför ska vi ta oss igenom helgen med dess frestelser, när vi fortfarande är nytaggade på vår utmaning.
Jag kommer att dokumentera på instagram och facebook om hur det går för mig. Följ mig gärna, peppa mig eller varför inte, häng på du med.
För nu börjar min resa mot att bli forty & fabulous